Monday, 25 May 2015

Wednesday, 2 July 2014

Se Londinium och sedan hem

Minibussarna från Wootton Wawen tog oss, när de äntligen anlände, in till London och diverse flygplatser, hostels och tågstationer. Vi bodde på the London Eye Hostel, ett smårisigt ställe med myycket vänlig personal. Jag rekommenderar faktiskt det kyffet med hela mitt hjärta. Öronproppar i huvu så stördes åtminstone inte jag av andra hemvändande ungdomar mittinatten.

Måndagens lunch intogs på en krog jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, för maten var fantastisk!

Tisdagens frukost hittade vi på väg mot Tower, på en sidogata. Det turkiska cafe'et hade en passabel english breakfast som piggades upp ytterligare när den annars också bullrige och fryntlige ägaren högljutt och utdraget spydde upp nånting stort och segt i köksregionerna. "Sånt händer nog inte i Pargas!" sa skalden. Synd, det. Fler barfande kockar till folket!

Rummet på London Eye Hostel var inte direkt stort, men vi behöver inte mer än så här för att sova gott, i synnerhet inte efter att ha bott en vecka i en narrowboat. 130 pund kostade det för ett trepersonersrum med delat everything else och gratis kontinental frukost. Frukosten serverades av gästerna själva i nånting som påminde om en fiskodling när matautomaterna går igång. Roande men knappast mättande.


Hyrcyklar. Bra och fungerande ide', fast kanske inte i "-V*ttu miten tää toimii? -Emmä tiedä, rikotaan se" -Finland.


Jepp, den obligatoriska selfien

Bubbelbarn




Chinatown, dags för lite kulturkrock-

-som denna gång bestod av ett varierande antal (4-7) kinesiskor samt en ung kines med, oskojat, världens fecking fulaste triadfrilla, som på komplett obegriplig engelska skrek åt oss hur vi skulle göra för att få våra underliga bakverk (rulltårta-Tom valde rätt, illgrön tvättsvampkaka-Disa hade lika roligt åt den som åt allt annat på denna jord, kokossandbakelse-Carolas och någorlunda normal, illgrön och grötsmakande snorboll-Sigurd suckade och svalde och diverse andra skojiga saker som förgyllde det svaga tvåpundspulverkaffet. Allt ackompanjerat av sura blickar mot oss och ett ilsket tjattrande på kinesiska. Intet ont om deras språkval, jag snackar säkert mindre kinesiska än dehär damerna snackar svenska, men det där gapiga kommenterandet av oss och vårt tilltag att köpa kaffe där var lite extra krydda. Gordon Ramsay skulle ha sagt F-ordet måååånga gånger, men inte jag! :)

Ankor i Regents Park, som inte sade nånting, på något språk alls.

"Mata inte squirlarna" stod det på lappen vid utfarten från parken. Too late, mate...




Båt

I London ryms alla med, till och med Loo-Loo eller Paj eller vad dendär nu heter. Han såg ju inte såå glad ut som på TV, förstås...

Jag vill också ha en hög hönsnätsjellon på gården, som de har vid Tower of London.

"-Passar i ett slott!" sa Carola när jag började mäta upp virkesåtgången för en sån här.
En mans frontmannahus är hans slott.

Far och Son

Trädet faller inte långt-




-från äpplet


Hej sjölv! Tom ville såå gärna gå in på ett litet mellanmål hit, fast det ville han på varenda andra hak vi gick förbi också.

Deras balkong ser ut som vår källare. Fast varför har man en hel säck med lök hemma?

åg lite mysigt ut på dagen, men här kanske inte en turist ska svamla omkring på natten.
Summa summarum hade vi en riktigt kul resa där vi naturligtvis gjorde allt möjligt som ingen anna turist gör. Fast enligt Missförstådda Molly på BBC har lever vi redan min dröm(?) och har redan bott på en kanalbåt i England i ett par år nu, i vårt trebåtars jazzkollektiv, så vi är ju inte turister längre. Peace och Universal Loving på Er alla, således, nu ska jag gå och fundera vem som är far till alla barnen och annat som man gör när man hoppar omkring barfota och skäggig och bor i jazzkollektiv. Badumbadum.

The end.

Monday, 30 June 2014

Hej, ja heitä Bjöön å ja jobbar me meedia!

Stratford-upon-Avon. Rivierafiilis från 60-talet, julmusik och krigstida scones. Helgen innehöll allt mellan himmel och jord och nu börjar det bli dags att summera veckan som gick.
Värt pengarna? Oja!
Är engelskt väder underskattat? Oja, om man har med en egen Carola, förstås, för på henne skiner alltid den engelska solen. Jag har brunaa så att passkontrollen kommer att bli intressant.
Är alla engels-hen trevliga? Oja, utom en sur gubbe i ångbåt som tyckte att "They haven't got the brains between them to work out how a lock works" när en paddel kärvade. Det behövdes ingen hjärna där, bara lite rått våld...

I Stratford blev vi också antastade av en kille frånBBC, som lite försynt undrade om nån av oss kunde tänka sej att ställa upp på en liten intervju. Hujedamej för sånt, jag gillar inte uppmärksamhet... ;)



Följande dag frågade en mötande narrowboater om vi hör till bändet? Det visade sej att han hade hört oss i radio och spelat i en orkester i Sverige tillsammans med Lars, kapten på n/b Shepperton! Världen är nog inte stor trots allt...
På kvällen blev det avslutningskonsert och -fest i Wootton Wawen. Publiken var inte så talrik men desto ivrigare.

Nu ska det bli lite sightseeing i Londinium och sedan hem till verkligheten igen.

En flytande fågelholk

Vi fick lite regn på oss på väg in mot Stratford

River Avon har ett varningssystem. Det låg stadigt på gult när vi var där. Det behövs bara 36 h regn så blir det trubbel i paradiset. 36 timmar regn fixar de hur enkelt som helst i England, utom när vi var där, förstås.


Idyllidyll

Här bodde Shakespeare. Tror jag. Huset med flest japaner som fotade flest japaner utanför torde vara det mest berömda huset i stan. Eller så har Tove Jansson stannat här nån gång...

Random clownstaty

Utsikt mot amnbassängen från flodsidan.

Obligatorisk selfie i eldriven flodsightseeingbåt

O-obligatorisk selfie via sagda båts tratt

n/b Shepperton, med familjen Flink ombord.

När man slår päronet i tillräckligt många broar och dörrkarmar fixar besättningen en skyddshatt i plast. Kaptenen tackade och kaptenens son betackade sej. Det är dock Far i husets plikt att få barnen att skämmas.


Den här familjen var den sötaste på hela Stratford Canal.

Sura Gubben(tm)

Sura Gubbens Båt (tm)

Vid broarna lyfte Sura Gubben(tm) ner sin skorsten för att komma under. Inte konstigt att man blir sur av så mycket jobb.
Med såna här ratchet and clank -grejer lyfter man padlarna för att tömma eller fylla slussarna. Det var en sån här som inte riktigt funkade när Sura Gubben(tm) kom och gnällde. Pilutta dej, Sura Gubben(tm), nu är du uthängd på näte!

I Wootton Wawen väntade ett par fans på oss för att få höra os spela. Det fick de.



Päivä pulkassa ja auringonlasku torvessa.

Här är några interiörbilder från n/b Enterprise








Saturday, 28 June 2014

There and back again

King's Junction till Stratford-Upob-Avon gick undan med fart. Uppehåll i Wootton Wawen ("Wootton Wåun") för service av batterier, huvudbrytare, vessa och kylskåp på doverse båtar. Slusstrapporna avklarades med barnarbetskraft och karaoke. Vi kommer inte att bli bortglömda i första taget...

Stratford är en vacker liten stad och eftersom vårt vatten tog slut, slussade vi ut på rocver Avon där det finns påfyllningskran och här är vi nu.

21.30 ikväll ska vi spela på "Lazy Cow" här nere vid hamnen.

Lilla akvedukten


Stora akvedukten



Slusstrappning


The hood

Skotsk ägare till julbutiken i Stratford. Har lyssnat på samma julmusik-cd sedan 2001.



Jaaha...