Minibussarna från Wootton Wawen tog oss, när de äntligen anlände, in till London och diverse flygplatser, hostels och tågstationer. Vi bodde på the London Eye Hostel, ett smårisigt ställe med myycket vänlig personal. Jag rekommenderar faktiskt det kyffet med hela mitt hjärta. Öronproppar i huvu så stördes åtminstone inte jag av andra hemvändande ungdomar mittinatten.
Måndagens lunch intogs på en krog jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, för maten var fantastisk!
Tisdagens frukost hittade vi på väg mot Tower, på en sidogata. Det turkiska cafe'et hade en passabel english breakfast som piggades upp ytterligare när den annars också bullrige och fryntlige ägaren högljutt och utdraget spydde upp nånting stort och segt i köksregionerna. "Sånt händer nog inte i Pargas!" sa skalden. Synd, det. Fler barfande kockar till folket!
 |
| Rummet på London Eye Hostel var inte direkt stort, men vi behöver inte mer än så här för att sova gott, i synnerhet inte efter att ha bott en vecka i en narrowboat. 130 pund kostade det för ett trepersonersrum med delat everything else och gratis kontinental frukost. Frukosten serverades av gästerna själva i nånting som påminde om en fiskodling när matautomaterna går igång. Roande men knappast mättande. |
 |
| Hyrcyklar. Bra och fungerande ide', fast kanske inte i "-V*ttu miten tää toimii? -Emmä tiedä, rikotaan se" -Finland. |
 |
| Jepp, den obligatoriska selfien |
 |
| Bubbelbarn |
 |
| Chinatown, dags för lite kulturkrock- |
 |
| -som denna gång bestod av ett varierande antal (4-7) kinesiskor samt en ung kines med, oskojat, världens fecking fulaste triadfrilla, som på komplett obegriplig engelska skrek åt oss hur vi skulle göra för att få våra underliga bakverk (rulltårta-Tom valde rätt, illgrön tvättsvampkaka-Disa hade lika roligt åt den som åt allt annat på denna jord, kokossandbakelse-Carolas och någorlunda normal, illgrön och grötsmakande snorboll-Sigurd suckade och svalde och diverse andra skojiga saker som förgyllde det svaga tvåpundspulverkaffet. Allt ackompanjerat av sura blickar mot oss och ett ilsket tjattrande på kinesiska. Intet ont om deras språkval, jag snackar säkert mindre kinesiska än dehär damerna snackar svenska, men det där gapiga kommenterandet av oss och vårt tilltag att köpa kaffe där var lite extra krydda. Gordon Ramsay skulle ha sagt F-ordet måååånga gånger, men inte jag! :) |
 |
| Ankor i Regents Park, som inte sade nånting, på något språk alls. |
 |
| "Mata inte squirlarna" stod det på lappen vid utfarten från parken. Too late, mate... |
Båt
I London ryms alla med, till och med Loo-Loo eller Paj eller vad dendär nu heter. Han såg ju inte såå glad ut som på TV, förstås...
 |
| Jag vill också ha en hög hönsnätsjellon på gården, som de har vid Tower of London. |
 |
"-Passar i ett slott!" sa Carola när jag började mäta upp virkesåtgången för en sån här. En mans frontmannahus är hans slott. |
Far och Son
Trädet faller inte långt-
 |
| -från äpplet |
 |
| Hej sjölv! Tom ville såå gärna gå in på ett litet mellanmål hit, fast det ville han på varenda andra hak vi gick förbi också. |
 |
| Deras balkong ser ut som vår källare. Fast varför har man en hel säck med lök hemma? |
 |
åg lite mysigt ut på dagen, men här kanske inte en turist ska svamla omkring på natten.
|
Summa summarum hade vi en riktigt kul resa där vi naturligtvis gjorde allt möjligt som ingen anna turist gör. Fast enligt Missförstådda Molly på BBC har lever vi redan min dröm(?) och har redan bott på en kanalbåt i England i ett par år nu, i vårt trebåtars jazzkollektiv, så vi är ju inte turister längre. Peace och Universal Loving på Er alla, således, nu ska jag gå och fundera vem som är far till alla barnen och annat som man gör när man hoppar omkring barfota och skäggig och bor i jazzkollektiv. Badumbadum.
 |
| The end. |
No comments:
Post a Comment